oakland.blogg.se

Kan vi komma överens om en sak? Vi är människor. Vi är människor med kroppar. Såhär långt är vi överens, eller hur? Kroppar kan vara smala, tjocka, långa, korta, lytta, intakta, tajta, dallriga, håriga. Men kroppar kan också vara fel på så många olika sätt.

 

I vårt sämhälle lyckas inte ens det som är det mest naturliga för oss människor att komma undan normer, värderinger och skuldbeläggande. I vårt samhälle ska du se ut på ett visst sätt för att bli bemött på ett visst sätt. Du får inte va för kort/lång, tjock/smal, hårig/rakad eller bred/tunn. Vi har så snäva ideal som egentligen är helt orimliga att nå upp till. Har du en kropp som är större än vad normen säger anses du kanske vara lat, slö och ohälsosam. Vi blir ständigt upplysta på sociala medier, i reklam och tidningar om att allt som är normalt för att vara du är dåligt och onormalt i samhället. Vi ska banta, träna, käka nyttig mat och leva (enligt vad någon bestämt) ett hälsosamt liv.

 

Jag fick en fråga av min psykolog när jag en gång var där: "Daniel, har du en ätstörning?" Jag hade inte funderat på det innan direkt. "Nej det tycker jag inte" var mitt självklara svar. För jag, kan ju inte ha en ätstörning. Jag är inte onaturligt smal, jag spyr inte efter jag ätit osv.  Men jag tänker väldigt ofta på vad jag stoppar i mig och framförallt tänker jag på hur min kropp kommer förändras beroende på vad jag stoppar i mig. Trots att jag rör på mig säkert mer än vad de flesta andra människor gör. Det är ätstört.

 

Jag tror dock att hela vårt samhälle är ätstört. Det finns nog inte en enda människa som inte har haft en komplicerad relation till mat. Jag tror vi alla någon gång kollat oss i spegeln och tänkt att nu måste det bli ändring. Vi har nog alla köpt ett träningskort på gymmet och lovat oss själva att börja träna mer för att få ett mer passande yttre. Vi har nog alla någon gång tänkt på vad vi stoppar i oss på ett eller annat sätt. Jag vill tro att det är så i alla fall, för det är min verklighet.

 

Jag har människor i min närhet som jag bryr mig väldigt mycket om och är väldigt fina människor. Men ofta hör jag påpekande på om hur andra kroppar ser ut, om det har gått upp i vikt eller har ändrat sitt utseende (enligt dem) till det sämre. Det är inte sällan jag får komplimanger som "Har du gått ner i vikt? Vad fin och duktig du är!" eller "Du ser så smal och fin ut". Det är självklart av all välmening, men problemet är att detta leder till en reflektion kring sin kropp och framförallt att man börjar eftersträva att få den positiva uppmärksamheten oftare. Mitt undermedvetna tänker att jag är oduktig eller ofin om jag skulle gå upp i vikt.

 

Hela vårt samhälle bygger på att man är duktig, snygg och hälsosam när man går ner i vikt och inte tvärtom. Har aldrig hört någon uttrycka: "Du har gått upp några kilo, bra jobbat!" eller "Shit va fet du blivit, vad fint!". Oftast sägs inget alls. Eller det kanske sägs, men bakom ryggen. Det är negativt laddat att vara överviktig.

 

Jag spelar badminton 3-4 ggr i veckan. Har precis varit och spelat SM, alltså där hela Sveriges elit spelar för att göra upp om vem som är bäst i landet. (Ja, det är en bedrift för mig att bara vara med) Trots att jag tävlar och tränar regelbundet så vill jag alltid mer. Jag tar promenader, vill börja klättra, köra spinning och börja styrketräna. För vad? Jo för att om jag kanske kunde gå ner några kilo i vikt skulle jag känna mig mer tillfreds med mig själv och vara mer passande för andras blickar. Skulle jag bli hälsosammare? Det tror jag inte. För vems skull vill jag hela tiden mer? Är det för att inte känna ångestklumpen över att eventuellt vara den som har mest fett på magen på träningen, eller vad försöker jag uppnå?

 

Kan vi komma överens om en sak till? Nästa gång vi ser någon som inte passar in på det vi tycker är fint, snyggt, vanligt, hälsosamt osv så kan vi börja med att reflektera över att den människan säkert har ett fantastiskt liv på sitt sätt. Nödvändigtvis inte sämre än ditt eget. Troligtvis bättre. 

Det här är något i alla fall jag behöver bli bättre på.