oakland.blogg.se

Jag är rädd

Kategori: Allmänt

I världen blåser det bruna kalla vindar. Jag är rädd för man ser allt mer att vindarna börjat röra sig åt vårt håll. Så nära att vi har börjat känna odören från dem när vi går på gatorna. Värderingar om allas lika värde börjar ifrågasättas. En varm välkomnade famn har sakta börjat suddas ut och byts ut mot stängda dörrar där de mest privligerade är de som drar det längsta strået. Ett VI och DEM blir allt mer tydligt.
 
Jag är rädd eftersom vi ser att Trump tar beslut endbart utifrån en dålig impulskontroll. Jag är rädd för att han normaliserar avhumanisering. Familjer slits från varandra och barn sätts i burar. 2000 barn sitter i burar just nu i USA, utan föräldrar och familj. Barn så unga som åtta månader. Trump skapar en allt störra klyfta mellan vi och dem. En klyfta jag så gärna vill laga.
 
- Blessed be the fruit.
(null)

 
Jag är rädd för att Sverigedemokraterna har i senaste mätningen fått 21% och blivit andra största parti i Sverige. Jag är rädd för detta innebär att jag har flera personer i min närhet som inte delar samma uppfattning om världen som jag. Personer i min närhet som inte delar de värderingar om alla människors lika värde. Människor som anser att sina egna intressen är viktigare än andras. Detta skapar en misstänksamhet, som jag inte trivs med att ha inom mig. Detta skapar ett vi och dem.
 
- Under His eye.
(null)

 
Jag är rädd vad som kommer hända med vänner, familj och släkt ifall bruna krafter hamnar i maktens korridorer. Vad kommer hända med människor som inte känner en naturlig tillhörighet till patriarkatet? Vad går man för framtid till mötes? kommer det finnas en framtid? Vem fångar upp alla dessa människor när de ramlat? Är det Vi eller DEM som kommer ta hand om dessa människor? Eller blir det att störst och starkast klarar sig bäst?
 
- May the Lord open.
(null)

 
Jag är rädd för att jag har allt mer tänkt på att demokratin inte är en självklarhet. Hur mycket smutsiga tankar och värderingar klarar ett demokratiskt samhälle egentligen. Vi får inte ta demokratin för givet och det är den verklighet vi måste infinna oss i. Vår mänskliga rättighet att rösta bör ses som en mänsklig skyldighet. Men innan behöver man fundera över sin röst. Kanske behöver du rösta på något som inte bara gör att du slipper flygskatt, en extra avgift på beställda saker utomlands eller lyxen att kunna få grädde och sylt på sina pannkakor. Kanske du behöver fundera över att det finns fler människor i det här samhället och i världen. Din röst kan avgöra ifall vissa av dem får leva eller inte. Lite perspektiv tack.
 




Machokulturen och jag

Kategori: Allmänt

Vi lever i ett patriarkat.
 
Patriarkatet är ett samhällssystem där män har den primära makten i samhället. I ett patriarkalt system är de flesta ledande positioner inom ekonomiska, religiösa, sociala, politiska och finansiella institutioner dominerade av män.
 
Med ett patriarkalt samhälle så kommer även, som ett brev på posten, machokulturen. Med machokulturen menar man en samling av normer och strukturer som säger till oss hur vi män/killar bör och förväntas vara. Normerna gör att vi män/killar stärvar efter att vara "manliga". Här kommer några exempel på hur machokulturen på påverkar mig:
 
- Jag har väldigt svårt att prata känslor. Tycker oftast att det är jobbigt att prata om tunga saker, även med de som är närmast. Vilket gör att jag ofta är ledsen hemma, ensam. Men också håller inne tårar när man tex ser någon sorglig film, eller liknande. Machokulturen säger till mig att inte gråta, söka hjälp eller prata om mina känslor.
 
- Många gånger säger machokulturen till mig att jag ska vara kaxig och självsäker. Vilket inte alltid stämmer in på vem jag känner att jag är, vilket leder till en press över att vara någon jag inte är.
 
- Pressen att jag som man ständigt måste vara en sexuell och kåt människa. Hur många gånger har man inte fått höra frågan om man är intresserad av sina tjejkompisar eller hur viktigt det var att bli av med oskulden så fort som möjligt. 
 
- Pressen över att känna att man måste vara framgångsrik framförallt ekonomiskt för att ha ett värde. Varför jobbar jag 100% och studerar 100%? Vad försöker jag bevisa? Vem vill jag imponera på? Pengar är allt, right?
 
- Enligt machokulturen ska jag vara lång, rakryggad, stabilt byggd och vältränad. Jag är vältränad, trots att det inte syns på utsidan. Men att just vara vältränad och lång har jag aldrig identifierat mig med. Detta har också lett till ett kroppshat och dåligt självförtroende. Ett ständigt ifrågasättande av vad och hur mycket jag äter. Oavsett om det är nyttigt eller inte.
 
- Machokulturen säger till mig att vara alla det här sakerna på samma gång, för då är jag manlig. Eftersom feminitet rankas lägre än maskulintet, så rimmar det inte jättebra med ifall jag inte känner att jag identifierar mig med punkterna här över.
 
Vad leder då detta till? Jo, en massa måsten och press som är omöjligt för någon att leva upp till. Psykisk ohälsa blir allt vanligare och 70% av alla självmord begås av män. En tankeställare bara. Kan vi inte bara låta alla människor få vara just vilka de är, utan alla måsten. Ska det vara så svårt??

(null)

 
Tack underkevlaret.se för inspiration och framtidstro!



Psykisk ohälsa

Kategori: Allmänt


Igår kom det oerhört sorgliga beskedet att världsstjärnan Avicii men framförallt människan Tim Bergling gått bort. En kille som endast blev 28 år. Han föddes 1989, det året föddes jag också. Varför det här berör mig är dels för att vi var lika gamla men också för att under de senaste 8 åren har hans musik funnits vid min sida. Både på dansgolvet men även i det privata. Att sedan lägga till att han led av psykisk ohälsa fick mig att bli extremt berörd.
 
Efter att ha sett dokumentären "Avicii - true stories" blir det tydligt hur psykisk ohälsa bryter ner oss människor. Psykisk ohälsa är något som rör oss alla. Den bryter ner en i små bitar. Bitar som sprids ut tills man själv inte riktigt vet vem man är längre. Bitar som sedan är väldigt svåra att samla ihop. True stories skildrar just den nedbrytningen. Pressen att leverera från personer runt omkring en hamnar i konflikt med känslor och signaler som tydligt pekar på att det blivit för mycket. Känslan att vara lojal och tillags hamnar i relation till känslan att bara klippa alla band och få tid att andas och reflektera. Oerhört sorgligt att se.
 
Har man aldrig varit i närheten av att bränna ut sig, gå in i väggen eller vilket uttryck man nu väljer att använda så har man nog väldigt svårt att förstå. Det blir tydligt när Tims närmaste börjar pressa honom att genomföra konserter trots att han tydligt säger nej. Han säger nej för att kroppen säger nej. Dock förstår jag att det inte bara är att avboka som världsartist. Det är många kockar som lagar soppan och inställda gig påverkar oerhört många människor. Framförallt ekonomiskt. Men vad är det värt? Jämfört med en människas liv?
 
Det är omöjligt att inte dra paralleller till mansrollen och machokulturen. Vi män ska alltid visa oss starka och aldrig gråta. Vi ska bita ihop och vara "riktiga" män. För det, är tydligen synonymt med varandra. Varför är det så svårt för oss män att berätta hur vi faktskt känner? Jo, för samhället uppfostrar oss att inte känna. Vi lär oss att vi inte är "riktiga" män om vi inte biter ihop. Vi är inte riktiga män om vi visar oss svaga. För svaghet rimmar dåligt med dagens manlighet.
 
Det som framförallt blir tydligt i dokumentären är att Tim verkade vara en mycket varm och omtänksam person. Trots rådande mansnormer så tycker jag att Tim stod för något annat. Han var väldigt tydlig med att han mådde dåligt och att kroppen sa emot. Dessutom lät han det filmas. Kanske för att få föklara för världen varför han var tvungen att sluta, kanske för att göra skillnad. Skillnad har du gjort för många människor. 
 
Idag vet vi inte orsaken till Tims bortgång vid en ålder av 28 år. Men mina tankar går till hans nära och kära.
 
"One day you´ll leave this world behind, so live a life you will remember"
 
Avicii
Rest in peace
(null)


Tvåsamheten

Kategori: Allmänt

(null)
Ur boken "Det kallas kärlek"
 
Tvåsamhetsnormen som råder i samhället innebär att man helst bör leva i en parrelation. Tvåsamheten är det som anses vara de mest eftersträvansvärda. Vill en person leva ensam eller i ett polygamt (relationer med fler än två) förhållande faller man utanför normen och då anses det som avvikande eller icke önskvärd levnadssituation.
 
Hela samhället bygger på att vi ska leva i monogama förhållanden. Allt från familjefrågor till bostadsfrågor gynnas av tvåsamheten. Samhället är utformat för att vi ska vara två när vi skapar våra familjer. Om vi ska fortsätta med att jobba ihjäl oss och arbeta 8 timmar om dagen så är det inprincip omöjligt att få ihop ekvationen ifall man har barn inräknat. Alltså om man är ensam. Det är betydligt mycket svårare att få lån till lägenhet om man är själv. Dessutom är till och med arkitekturen kring lägenhetsbygge präglat av tvåsamhetsnormen. Vi bygger (framförallt) bostäder utefter den heterosexuella tvåsamhetsnormen.
 
Tvåsamheten leder även till mycket annat. Bland annat leder det till att många människor känner sig ensamma. Man känner sig ensam eftersom det är norm i samhället att vi ska vara två som lever ihop. Skulle inte tvåsamhetsnormen existera så skulle troligtvis inte ensamhet heller vara ett stort problem. Lek med tanken att ensamhet var norm, hur skulle man då se på tvåsamhet? Enligt SVT Nyheter är tendensen att dagens 30-åringar känner sig mer ensamma än äldre. I gruppen 20-29 år känner sig 60% ensamma. 60%, smaka på den siffran. Man blir ständigt påmind som "singel" att man är just singel, ensam. "När ska du träffa någon?", "Du skulle må mycket bättre av att träffa någon att bli kär i". 
 
Jag tror vi behöver bli bättre på att börja se de normer och strukturer som råder i samhället. Vi behöver utamana våra inre föreställningar om vad vi anser att ett lyckat liv ska innehålla. Kanske ett lyckat liv för dig är något helt annat för någon annan. Alla människor vill inte leva i relationer, alla människor vill inte skaffa barn. Vi måste i alla fall sluta förutsätta att människor vill det. Varför inte fråga? Vad anser personen i fråga att ett lyckat liv innebär?
 
Jag tror att alla bör ta ett större ansvar genom att höra av sig till personer i sin närhet. Fråga hur de mår eller om de kanske vill komma över på en middag eller fika. Man behöver inte känna sig ensam, bara för att man inte lever i en kärleksrelation. De finns andra viktiga människor man kan omringa sig av. Bara de tar sig tid någon gång ibland. Det ska jag också bli bättre på.
 

empati

Kategori: Allmänt


Det är inte alltid lätt att stå upp för saker man tror på. För de mesta tycker andra människor att det är positivt när man berättar om genusvetenskap och varför det är viktigt. Många känner, likt mig, att det är väldigt intressant och roligt att utmana sina egna synsätt och perspektiv. "Så har jag aldrig sett på det förut!"
 
Men sen finns de även personer som blir provocerade och känner sig illa till mods. Jag förstår att det kan vara jobbigt att behöva rannsaka sig själv ibland. Genusvetenskapen kan verkligen vända upp och ner på hela ens livsbild. Det har ändrat mycket hos mig och det har gjort att jag måste tänka om flera gånger.
 
Fick en uppmaning om att jag bör "tona ner" mitt tyckande. Jag borde lyssna mer på vad andra säger och jag behöver inte "alltid" säga min åsikt. För människor tycker det kan vara rätt jobbigt, att jag är rätt jobbig. Då sa jag som motargument att det tänker jag nämligen inte gå med på. Jag lyssnar alltid på vad andra säger, men tycker jag annorlunda eller ser på ett annat sätt så kommer jag säga det. Då var jag oempatisk.
 
Jag är alltså oempatisk om jag säger ifrån ifall någon säger något sexistiskt, homofobiskt eller rasistiskt. Jag är alltså oempatisk om jag försöker informera och berätta om hur olika människor lever sina liv i förtryck. Berätta och utmana normer och strukturer som håller många människor tillbaka. Jag är alltså oempatiskt när jag säger till de previligerade att de kanske borde tänka på ett annat sätt för att eventuellt hjälpa någon opreviligerad. För det är väldigt oempatiskt att råka vara stickan i ögat på de previligerade. För då är en jobbig. 
 
Men jag delar inte den innebörden av ordet empati. För mig är empati just att bry sig om andra människor. Det finns alldeles för många därute som saknar den egenskapen. Därför vill jag dela med mig.
 
(null) 





Glad påsk

Kategori: Allmänt


Glad Påsk alla nära, kära och allt där i mellan!
 
Just nu pyntas alla affärer, hem, skolor och överallt med påskpynt. Vi har traditioner som vi årligen följer. Det är som att vi människor ständigt vill ha en anledning till att frossa, umgås och överkonsumera. Självklart tycker även jag att det är väldigt mysigt att träffa dem jag bryr mig mest om. I tidigare inlägg har jag just problematiserat kring konsumtionsvanor. Men nu till traditioner.
 
Vi följer gamla traditioner för att det är något vi är vana att göra. Det är något vi alltid gjort. Det hör till vår kultur. Det sker oftast väldigt oreflekterat. Var kommer våra traditioner ifrån? Vad står våra traditioner för egentligen? Tack vare genusvetenskapen började jag reflektera över detta. En reflektion jag fick skedde i samband med att vi visade en film i skolan om varför vi firar påsk.
 
I filmen berättade man att vi firar påsk för att Jesus led, dog och återuppstod. Det har säkert gemene människa koll på. (Sedan kan man ifrågasätta kristna traditioner i ett mångkulturellt samhälle) Men det som slog mig i filmen var just varför vi använder påskris. Påskrisen är en symbol för att män på 1600-talet agade sina familjemedlemmar med ris för att de skulle få känna Jesus lidande. Alltså vi återupprätthåller en tradition från att fäder slog sina familjemedlemmar. I filmen säger man: "Pappan agade familjen, men det är det nog ingen som gör längre. Men vi behöll påskriset.".  Är inte det lite sjukt?
 
En annan tradition som är värd att fundera lite kring är påskkärringarna. Påskkärrningar grundar sig i att man på 1600-talet trodde att det fanns häxor och att de på Skärtorsdagen skulle flyga till Blåkulla för att träffa djävjulen. Men vilka var det som ansågs vara häxor på den tiden? Jo, framförallt kvinnor. Kvinnor som man trodde hade slutit avtal med djävulen och som brändes på bål av den anledningen. Kvinnohat, om ni frågar mig.
 
Jag önskar er alla en härlig och lugn, men framförallt en reflekterande Glad Påsk!
  (null)






Genusbegrepp

Kategori: Allmänt

Jag tänker att vi måste reda ut lite begrepp som är viktiga att ha med sig. De här begreppen används väldigt ofta inom genusvetenskapen men behöver hamna hos gemene människa. Begreppen behövs i våra dagliga diskussioner och reflektioner. Det handlar om hur vi tänker och resonerar kring hur andra människor lever sina liv.
Det största genusvetenskapen har givit mig såhär långt är att förstå samhället och verkligheten med olika perspektiv. Jag kan på ett än mer nyanserat sätt förstå andra människors levnadsvillkor. Den analytiska förmåga kursen givit mig, upplever jag, är en stor tillgång och något varje individ borde ha. Den bygger på omtanke, empati och öppenhet.
 
Genus-begrepp:
 
Genus - Betyder kort och gott, socialt kön. Från början definierade psykoanalytikern Robert Stoller, genus eller gender, där sex = biologiskt kön och gender = socialt kön. Hur vi formas, utifrån normer och strukturer, till hur man ska vara man eller kvinna. Inte om vi föds med snopp eller snippa.
 
Feminsim - Många är rädda för ordet feminism. Man föreställer sig en grupp kvinnor som manshatare och vill att kvinnor ska ta över samhället. Den klicken av individer finns också. Men med feminism betyder konkret två huvudsaker:
 
- Man anser att gruppen kvinnor är underordnade gruppen män i vårt samhälle.
- Man anser att det bör ändras. (Jämställdhet)
 
Heteronormativitet - Heteronormen innebär att heterosexualitet uppfattas som normalt och naturligt. Heteronormativitet upprätthålls via lagar, relationer, handlingar och institutioner.
 
Queer - Samlande namn för aktivism och identitet. Queer är de personer som bryter mot heteronormativiteten. Alltså de personer som inte identifierar sig som man "bör vara" i ett heteronormativt samhälle.
 
Intersektionalitet - Ett begrepp som beskriver hur olika maktordningar samverkar till exempel baserat på kön, klass, funktionalitet, etnicitet, sexuell läggning. Man anser att en människa inte endast kan kategoriseras efter kön utan de andra maktordningarna (som nämnts ovan) också är viktiga faktorer.
 

 

 
 
 
 
 

Tidsmaskinsresan

Kategori: Allmänt

Eller vänta, vi behöver faktiskt inte gå så långt tillbaka i tiden för att få syn på skeva uppfattningar om samhället, kön och genus. Vi pratar om att vi kommit väldigt långt med jämställdshetsarbetet i Sverige, fast nej, vi har en bra bit kvar. Jag ska nu göra en tidslinje som visar just jämställdhetskampens historia.
 
1858 - kvinnor KAN bli myndiga.
 
1858 - Mannen förlorar "rätten" att slå sin fru.
 
1921 - Kvinnlig rösträtt (För mindre än hundra (97) år sen fick alltså inte kvinnor vara med att påverka hur landet skulle utformas och styras)
 
1922 - Fem kvinnor kommer in i riksdagen!
 
1964 - P-piller
 
1965 - Det blir olagligt att våldta inom äktenskapet (Det här är ca 50 år sen!)
 
1970-tal - Jämställdhetsbegreppet kommer in i politiken (jämställdhet kopplat till kön och jämlikhet kopplat till klass)
 
1971 - Särbeskattningen. Reformen gav kvinnor ett individuellt ekonomiskt medborgarskap som nu var skillt från familj och hushåll. Man definierade inte kvinnor längre som hustrur utan var nu självständiga medborgare.
 
1972 - Olof Palme tillsätter jämställdhetsdelegationen.
 
1974 - Könsneutral föräldraförsäkring (Innan kallades det moderskapsersättning vilket innebar att män enligt lag inte fick vara hemma med sina barn)
 
1979 - Lagen om jämställdhet i arbetslivet (Ja, då endast i arbetet)
 
1989 - Året då jag föddes blir ALLA yrken öppna för kvinnor. Innan så fick inte kvinnor arbeta med precis vad de ville. Det här 29 år sen.
 
1995 - För 23 år sen så införs EN pappamånad. Man tvingar papporna att ta EN månads ansvar över sin egen avkomma. Nu kunde man dessutom registrera partnerskap.
 
1998 - Sexköpslagen träder i kraft. Från och med nu är det lagligt att sälja sex men olagligt att köpa sex. Innan var det tvärtom. Stor betydelse för synen på utsatthet. Man väljer att se den som köper sex (oftast män) som förövaren och inte tvärtom.
 
2009 - Märker ni att vi börjar närma oss nutiden. Alltså för 9 år sen så skrotas jämställdshetslagstiftningen och blir till diskrimineringslagstiftning. JäMo blir till DO. Dessutom träder könsneutral äktenskapslagstiftning i kraft. Ja, du tänker rätt. Det är endast 9 år sen som det blev lagligt för samkönade par att ingå äktenskap.
 
2013 - Våldtäktslagstiftningen inkluderar även "särskilt utsatt situation".
 
2014 - Till det som kanske svider mest att tänka på är att det endast är 4 år sen som man tog bort tvångssteriliseringen för att få byta juridiskt kön. Alltså känner du att du fötts i fel kropp och vill ändra jurdiskt kön så var du tvungen att tvångssterilisera dig. Innan ville samhället inte att transpersoner skulle reproducera sig. Så vidrigt.
 
2017-2018 - En samtyckeslag har börjat diskuteras och vi får väl se när den träder i kraft.
 
Som sagt så behöver man inte gå tillbaka speciellt långt i historien för att koppla dåtidens mönster och strukturer till varför samhället ser ut som det gör idag. Varför människor har vissa föreställningar kring kön och genus. Varför vi ständigt blir styrda, upplärda, fostrade, tvingade in i könsstereotypiska fack. Varför kvinnor arbetar gratis från 16.02. Varför HBTQ-personer inte anses lika mycket värda som andra människor. Varför bara 5 % av barnen väljer att prata med sina fäder när de är ledsna. Detta i förhållande till att barn hellre pratar med någon annan (12%) eller ingen alls (11%). Varför patriarkatet dagligen förstör många människors liv.
Tycker du inte detta är problematiskt? Då gissar jag på att du är en heterosexuell medelålders vit man.
 
Lite perspektiv tack, lite perspektiv.
 
 
 
 

När något så rätt, blir så fel

Kategori: Allmänt

Det svenska badmintonförbundet har tänkt att de ska bli mer jämställda och inkluderande. Man har länge startat olika projekt där man vill färmja idrottande kvinnor och locka fler kvinnor till badmintonsporten. Det är bra, då majoriteten är män. Innan man bytte regelverk från det gamla räknesystemet till det nuvarande så spelade män bäst av 3 set till 15 medan kvinnor spelade till 11. Varför? vem vet. Men nu spelar både kvinnor och män bäst av tre set till 21. Ett jämställdhetspoäng, check.
 
Något annat som är väldigt fint med just badmintonsporten (inom Sverige) är att när det tävlas i lag, såsom seriespel, så spelar kvinnor och män tillsammans. Men tävlar i herrsingel, damsingel, herrdubbel, damdubbel och mixeddubbel. Tilsammans ska man försöka vinna bäst av åtta delmatcher. Sedan kan man problematisera varför det heter herr- och damdubbel, men det perspektivet kommer jag i första hand inte se på nu. Men okej, två jämställdhetspoäng.
 
När man spelar på elitnivå inom badminton, så spelar man ofta med domare. Domaren dömer matchen och ser till att allt går rätt till. Men varje match börjar alltid med att domaren säger: "Mina damer och herrar, på min högra sida...". Här exkluderas en hel del människor, bara genom att varje domare, varje match, måste börja med just den frasen. Varför? vem vet. "Mina vänner..", "Min kära publik..." eller "Välkomna till denna match...". En så liten ändring, men som kan göra en stor skillnad för att alla människor ska känna sig just välkomna till vår fantastiska sport.
 
Men nu till varför jag ville skriva det här inlägget.
 
Svenska badmintonförbundet har sedan tidigare nämnt gjort försök till att inkludera och göra sporten mer jämställd. Det senaste inom badminton är nu att man öppnar upp för elitklassade kvinnor att spela i herrklassen. På hemsidan skriver man att anledningen till ändringen är att de vill, i allt större utsträckning, tillåta kvinnor att tävla mot män eftersom damklasserna i vissa fall har för få deltagare.
 
När Lergöksträffen avgjordes i helgen var det med delvis nya förutsättningar. Nytt för året var att elitklassade damer också kunde tävla mot herrar i b-klassen – ett uppskattat inslag som gör att elitklassade damer får chansen att tävla mer.
 
- För elitklassade tjejer på mindre orter finns det få tävlingstillfällen. Och åker man många mil för att vara med på en tävling så kan det hända att man blir utslagen direkt. Det kan bli långa resor för lite speltid och vi ville underlätta för elitklassade tjejer att tävla så mycket som möjligt, säger Erik Säfsten.
 
www.badminton.nu
 
Såhär långt låter det ju faktiskt riktigt bra. Man tillåter kvinnor att spela i herrklassen för att de ska få chans att tävla mer och inte behöva lägga så mycket tid och pengar på att åka långväga för att tävla. Detta går ju helt i linje med badmintonförbundets tanke om att locka fler kvinnor till sporten men framförallt värna om dem man har. Dock ser jag det även ur ett annat perspektiv. Jag vill bara först förtydliga att jag tycker att idén om att kvinnor får chans att spela i herrklassen, ifall de vill, är mycket bra. Jämställdhetspoäng nummer tre, check.
 
Det första som jag ser blir problematiskt är att man likställer Sveriges elitdamer med herrarnas nästsämsta klass, b-klassen. Man öppnar alltså upp männens nästsämsta klass för Sveriges bästa kvinnor. Det tycker jag är nedvärderande och problematiskt. För detta speglar sig i hur vi generellt i samhället ser på kvinnor och män. Kvinnor som det svagare könet.
 
Det andra som jag tycker är problematiskt med det här är att man tar sig rätten att bestämma över kvinnorna och hänvisa dem till den klass man tycker passar dem bäst. Har kvinnor inte en egen förmåga att kunna bestämma själva vilken klass de vill och kan spela? Jag tror att kvinnor är fullt kapabla till att avgöra vilken klass de bör spela. Tydligen har man en annan syn på det i det här fallet.
 
När jag tog upp det här till diskussion fick jag bland annat argumentet att det blir synd om herrarna i de högre klasserna (elitklass och A-klass) om det får möta sämre tjejer. På vilket sätt är det synd om oss? eller är det oron över att kvinnorna eventuellt vinner över oss? Återigen avspeglar sig samhällets synsätt på kvinnor och män. Jag tänker att vi kan göra en jämförelse: "Man kan ju inte låta homosexuella gå på straighta nattklubbar, det är ju synd om de heterosexuella som måste stå ut med de homosexuella som dansar omkring." Det här låter inte klokt. Håller med!
 
Öppna upp herrklassen helt för elitdamer. Låt kvinnorna själva få bestämma och avgöra vilken klass de vill prova att utmana män i. Det är ingen som förlorar på det. Det enda männen eventuellt kan få är en förlorad match i statistiken. Det är väl inte så farligt, det är ju trots allt bara en sport och inte på liv eller död. Gör om och gör rätt så kommer jämställdhetspoängen rulla in än mer i framtiden.
 
 
 
 
 

Konsumtion - lyxliv och undergång

Kategori: Allmänt

Sverige klättrar på listan över länder med störst ekologiskt fotavtryck. Vi som bor i Sverige har det tionde största genomsnittliga ekologiska fotavtrycket i världen. Vi lever som om vi hade 4,2 jordklot. Vår konsumtion leder till arbetstillfällen men i allt högre grad även till fattigdom, flykt och krig i andra länder. Visst är det orättvist?
 
www.wwf.se
 
Vi lever i ett konsumtionssamhälle. Alla val vi gör i affären påverkar alltid någon annan på något sätt. Helt säkert på bättre och sämre sätt. Väljer jag att handla billiga kläder kan man till 98% säkerhet veta att det finns en anledning till varför kläderna är så billiga. Antagligen för att de är producerade i ett annat land, med arbetare som har både arbetsvillkor och lön som ingen i Sverige skulle acceptera, någonsin. 
 
WWF skriver att vår konsumtion påverkar de allra fattigaste mest. Det vi konsumerar bidrar till koldioxidutsläpp. Det påverkar klimatet vilket i sin tur leder till stora konsekvenser för fattiga människor på vårt jordklot och i förlägningen även oss själva. Vår konsumtion, med alla utsläpp som det innebär, leder till torka, översvämmningar, försurning av haven och höjning av havsytan. Våra möjligheter att leva goda liv försämras avsevärt. Vi behöver agera nu och de för att kommande generationer ska få ett gott liv.
 
År 2050 kan antalet människor på flykt på grund av klimatförändringar vara 200–700 miljoner om utvecklingen inte vänder snart. Genom att förändra våra konsumtionsmönster och minska våra koldioxidutsläpp bidrar vi till möjligheterna för fattiga länder att utvecklas.
 
Vi i västvärlden konsumerar och reser som aldrig förr. Vi lever i lyx och överflöd vilket gör att människor i andra delar av världen påverkas och uttnyttjas. Allt handlar om våra globala relationer.
 
Vi ett seminarie som handlade om just globala relationer. Vår tutorledare berättade för oss om sydafrikansk vinproduktion. Hon berättade att vinproduktionen i Sydafrika påverkar många människor väldigt negativt. Dåliga arbetsförhållanden och dåliga arbetsvillkor. Det är ett problem man är väl medveten om. Men trots den vetskapen så är Sverige, med sitt "duktiga" alkohol-monopol, den största inköpare av vin från Sydafrika. Det är alltså staten som har hand om det här! förstår ni?!
 
Jag tror att det är väldigt problematiskt att vi försöker romantisera bilden av Sverige. Skrapar man på ytan så har även vi smuts under naglarna. Problemet blir att fallet blir så väldigt mycket högre när det visar sig att vi inte är så bra som vi trodde. Vi behöver fortfarande ta ett betydligt större ansvar än vi gör idag.
 
Ett annat exempel på det smutsiga Sverige är hur vi behandlar samer. Säkert finns det fler.
 
Alla behöver dra sitt strå till sacken. Vi behöver börja reflektera över de val vi gör och vad de får för konsekvenser. Jag har i alla fall dåligt samvete över hur vi lever i västvärlden. Ett dåligt samvete med all rätt.
 
 
 
 
Länk till WWFs artikel: http://www.wwf.se/wwfs-arbete/klimat/earth-hour/var-livsstil-paverkar/1591268-var-livsstil-paverkar-varldens-fattiga-allt-mer
 
 
 
 
 

Ätstörda är vi allihopa, allihopa

Kategori: Allmänt

Kan vi komma överens om en sak? Vi är människor. Vi är människor med kroppar. Såhär långt är vi överens, eller hur? Kroppar kan vara smala, tjocka, långa, korta, lytta, intakta, tajta, dallriga, håriga. Men kroppar kan också vara fel på så många olika sätt.
 
I vårt sämhälle lyckas inte ens det som är det mest naturliga för oss människor att komma undan normer, värderinger och skuldbeläggande. I vårt samhälle ska du se ut på ett visst sätt för att bli bemött på ett visst sätt. Du får inte va för kort/lång, tjock/smal, hårig/rakad eller bred/tunn. Vi har så snäva ideal som egentligen är helt orimliga att nå upp till. Har du en kropp som är större än vad normen säger anses du kanske vara lat, slö och ohälsosam. Vi blir ständigt upplysta på sociala medier, i reklam och tidningar om att allt som är normalt för att vara du är dåligt och onormalt i samhället. Vi ska banta, träna, käka nyttig mat och leva (enligt vad någon bestämt) ett hälsosamt liv.
 
Jag fick en fråga av min psykolog när jag en gång var där: "Daniel, har du en ätstörning?" Jag hade inte funderat på det innan direkt. "Nej det tycker jag inte" var mitt självklara svar. För jag, kan ju inte ha en ätstörning. Jag är inte onaturligt smal, jag spyr inte efter jag ätit osv.  Men jag tänker väldigt ofta på vad jag stoppar i mig och framförallt tänker jag på hur min kropp kommer förändras beroende på vad jag stoppar i mig. Trots att jag rör på mig säkert mer än vad de flesta andra människor gör. Det är ätstört.
 
Jag tror dock att hela vårt samhälle är ätstört. Det finns nog inte en enda människa som inte har haft en komplicerad relation till mat. Jag tror vi alla någon gång kollat oss i spegeln och tänkt att nu måste det bli ändring. Vi har nog alla köpt ett träningskort på gymmet och lovat oss själva att börja träna mer för att få ett mer passande yttre. Vi har nog alla någon gång tänkt på vad vi stoppar i oss på ett eller annat sätt. Jag vill tro att det är så i alla fall, för det är min verklighet.
 
Jag har människor i min närhet som jag bryr mig väldigt mycket om och är väldigt fina människor. Men ofta hör jag påpekande på om hur andra kroppar ser ut, om det har gått upp i vikt eller har ändrat sitt utseende (enligt dem) till det sämre. Det är inte sällan jag får komplimanger som "Har du gått ner i vikt? Vad fin och duktig du är!" eller "Du ser så smal och fin ut". Det är självklart av all välmening, men problemet är att detta leder till en reflektion kring sin kropp och framförallt att man börjar eftersträva att få den positiva uppmärksamheten oftare. Mitt undermedvetna tänker att jag är oduktig eller ofin om jag skulle gå upp i vikt.
 
Hela vårt samhälle bygger på att man är duktig, snygg och hälsosam när man går ner i vikt och inte tvärtom. Har aldrig hört någon uttrycka: "Du har gått upp några kilo, bra jobbat!" eller "Shit va fet du blivit, vad fint!". Oftast sägs inget alls. Eller det kanske sägs, men bakom ryggen. Det är negativt laddat att vara överviktig.
 
Jag spelar badminton 3-4 ggr i veckan. Har precis varit och spelat SM, alltså där hela Sveriges elit spelar för att göra upp om vem som är bäst i landet. (Ja, det är en bedrift för mig att bara vara med) Trots att jag tävlar och tränar regelbundet så vill jag alltid mer. Jag tar promenader, vill börja klättra, köra spinning och börja styrketräna. För vad? Jo för att om jag kanske kunde gå ner några kilo i vikt skulle jag känna mig mer tillfreds med mig själv och vara mer passande för andras blickar. Skulle jag bli hälsosammare? Det tror jag inte. För vems skull vill jag hela tiden mer? Är det för att inte känna ångestklumpen över att eventuellt vara den som har mest fett på magen på träningen, eller vad försöker jag uppnå?
 
Kan vi komma överens om en sak till? Nästa gång vi ser någon som inte passar in på det vi tycker är fint, snyggt, vanligt, hälsosamt osv så kan vi börja med att reflektera över att den människan säkert har ett fantastiskt liv på sitt sätt. Nödvändigtvis inte sämre än ditt eget. Troligtvis bättre. 
Det här är något i alla fall jag behöver bli bättre på.
 
 
 
 

Ellis

Kategori: Allmänt


I höstas fick jag äran att få vara fadder åt Ellis. Det här barnet är en fantastisk individ som är glad, social, envis, rolig och visar en stark egen vilja. Blir extremt arg när hen blir arg, men är oftast väldigt glad och får alla att storkna av söthet. Det finns få människor som får mig på så bra humör som det här barnet. Detta har självklart lett till många tankar och funderingar kring: hur är man en bra förebild? Hur ser jag på uppfostran? Vad kan jag göra för att hen ska få den bästa starten i livet som möjligt?
 
Jag vet att det här barnet kommer att bli utsatt för samhället inom en väldigt snar framtid. Eller hen har redan blivit det. (läs tidigare inlägg) Men jag menar på riktigt. Hen kommer inom en snar framtid att börja på en förskola, där det inte allt för sällan saknas genustänk. Eller feministisk analys. Men självklart finns det fantastiska pedagoger som tänker på sådant också. Dock kommer det finnas föräldrar som har påverkat andra barn Ellis kommer utsättas för, vilket i sin tur påverkar Ellis. Det är inget vi kan göra något åt, utan vi måste bara bemöta det. 
 
Ellis har världens bästa föräldrar. Ett barn kan inte ha bättre päron som verkligen kämpar med näbbar och klor för att inte samhället ska begränsa hen. Men samhället trycker på från alla håll: hen bör vara på ett visst sätt för att hen just fötts till det biologiska kön hen har. Men vi måste vara realistiska också. Vi är barn av vår tid och är därför också indoktrinerade med hur vi bör och ska vara. Vi bemöter säkert hen på det sätt som förväntas av oss trots att vi verkligen försöker att inte göra det. Hade hen fått ett annat biologiskt kön så hade vi säkert bemött hen på ett helt annat sätt. Det är så det funkar med samhällets strukturer och normer. Men vi måste vara medvetna om att vi själva är fast i skiten för att kunna ändra på våra beteenden och tankar.
 
Tänk att det 2018 ska vara en kamp att försöka göra så att våra barn får en så bra start i livet som möjligt. Vi vill att Ellis ska växa upp och få bli exakt den människa hen vill vara. Men det kommer vara många andra faktorer som kommer vilja annorlunda. Så länge jag finns vid hens sida kommer jag att försvara att hen ska få bli den hen vill. Hen ska få leka med det leksaker hen vill, älska vem hen vill, jobba med vad hen än vill men också ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra, oavsett. Jag vet att den här kampen kommer innehålla ifrågasättande, suckar, stön, frustration och ångest. Men i slutändan så hoppas man på att vi har ett barn som växer upp och inte känner sig ifrågasättande till vem hen blivit. Utan känner stolthet över sig själv.
Men om inte vi tar kampen redan nu, vem kommer göra det då?
  (null)
 






Mångfald

Kategori: allaslikavärde


Vi har precis avslutat vår andra vecka på delkurs 1 i Genusvetenskap I. Det är först nu som jag har hunnit träffa min studiegrupp. Vilken studiegrupp sen. Det är fantastiskt att få vara tillsammans med en klick människor som brinner för samma frågor som jag gör. Det är som att jag är förstådd och jag äntligen hittat rätt.
 
Vi är en grupp på åtta personer där alla har helt olika liv, utseende, kön, etnicitet, funktionsvariation och sexuell läggning. Men i vår grupp spelar det ingen roll. Vi är alla där av samma anledning och vi brinner för samma sak. Allas lika värde. Idag (fredag) hade vi vårt andra seminarie. På ett seminarie sitter vi och diskuterar, problematiserar, kritiserar, resonerar och förundras över samhället, normer och strukturella problem.
 
Detta är ett fantastiskt exempel på när mångfald berikar och är som bäst. När flera olika människor har samma förhållningssätt men olika infallsvinklar. Det som behövs är LYHÖRDHET och RESPEKT. Två ord som alltmer försvinner från människor vokabulär.
 
Tack Genus för att du finns men världen hade varit perfekt ifall du inte behövde finnas! 
 
(null)


Problematiken med att köpa ett par skor

Kategori: Allmänt

Ett par skor som ska sitta perfekt på ett par fötter.
Ett par skor som dirigerar om jag ska gå höger eller vänster.
Ett par skor som antingen är rosa eller blå.
Ett par skor som faktiskt blev båda två.
Ett par skor som får mig att tveka.
Ett par skor som kallas dam-modell.
Ett par skor som är de enda som sitter perfekt.
Ett par skor som får en att tänka: vad kommer andra tänka?
Ett par skor som får en att tveka.
Ett par skor som får ens inre att slåss mellan det onda och goda.
Ett par skor som faktiskt är rätt fina.
Ett par skor som egentligen bara borde vara ett par jävla skor.
Tack patriarkatet för att du får mig att slåss med mitt inre när jag ska köpa ett par skor. Ett par jävla skor.
Jag köpte skorna.
(null)



Feminism

Kategori: allaslikavärde

 Vi började kursen i genusvetenskap med att prata/läsa om feminism och att den ligger till grund för genusvetenskap. Vår huvudsakliga lärare inom ämnet heter Lena Gemzöe och hon har skrivit boken "Feminism" från 2014. Lena berättade om begreppet "ordboksdefinitionen" som definierar feminism/att vara feminist genom två huvudpunkter:

- Kvinnor är underordnade män

- Detta bör ändras

Föreläsningen utgick från en tidig våg av liberalfeminism och socialistisk feminism under andra hälften av 1800-talet till fortsättningen med andra vågen av feminism under 1960-talet. Det är en väldigt lång och fantastisk kamp många kvinnor tagit under över två decennier. Allt detta som sedan lett till var vi kommit i samhället idag och också varför vi studerar genusvetenskap på Stockholms universitet idag. Alltså från feministisk teori till genusvetenskap.

Jag är feminist. Det vi kan konstatera är att i vårt samhälle har vi normer och strukturer som gynnar framförallt dig som är man, vit, medelålders och heterosexuell. Då är du högst upp i en hierarki. Du är priviligierad och behöver egentligen inte tänka så mycket på hur du blir bemött, för generellt kommer du att bli lyssnad på, tagen på allvar samt respekterad för den du är. Alla stämmer dock inte in i den mallen och vi alla har olika privilegier som vi bör känna till om oss själva. Alltså privilegier i ett patriarkat. Jag tycker att maktordningen bör ändras för oavsett kön, etnicitet, sexualitet eller funktionsnedsättning är vi lika mycket värda.

Men många frågar sig säkert, vad kan vi män göra? Alltså hur bör vi män ställa oss till det här? Feminismen är en kamp för jämställdhet. Rådande machokulturer och mansnormer är livsfarliga för kvinnor (kvinnohat i form av våldtäkt och mord) men också väldigt destruktiva för oss män. Eftersom mannen är i en maktordning över kvinnan är detta alltså en kvinnokamp. Men en kamp som vi män måste vara med att stötta.

Det jag tänker att vi män framförallt kan göra är att:

-        Börja lyssna på vad kvinns har att säga och ta dem på allvar.

-        Rannsaka oss själva och reflektera över HUR vi pratar med och om kvinnor.

-        Börja sätta ner foten ifall du hör en vän, kollega, tränare, släkting eller dylikt uttrycker sig eller skämtar sexistiskt och rasistiskt.

-        Samla dina närmaste killkompisar på en #killmiddag och diskutera manlighet, mansrollen och machokulturen.

Jag tror att vi alla behöver hjälpas åt i kampen om ett mer jämställt samhälle. Men vi behöver vara lyhörda och låta kvinnors berättelser och idéer få ta plats i den här kampen och utifrån dem, vara med och stötta. Alla måste rannsaka sig själv och tänka på hur man är, gör, säger eller väljer att leva sitt liv. Jag tror och hoppas att patriarkatets dagar är räknade.



(null)

 

 

 

Genusvetenskap

Kategori: Allmänt

Jag kommer att läsa genusvetenskap vårterminen 2018. 
 
"På den här kursen får du följa genusvetenskapens framväxt från feminismens klassiska texter till dagens breda fält av genusstudier. Genus som begrepp och vetenskapligt perspektiv studeras med nedslag i bland annat etnicitetsstudier, maskulinitetsforskning och queerteori. Vi undersöker också vilka synsätt på kön som präglat partipolitik, lagstiftning och jämställdhetsarbete, bland annat med studiebesök på riksdagen. Avslutningsvis analyserar vi genus i populärkultur."
 
Det var beskrivningen av kursen på Stockholms universitets hemsida.
 
Varför har jag då valt genusvetenskap?
 
Jag brinner för jämställdhet. Jag tror på att alla människor är lika mycket värda. Människor ska ha samma förutsättningar oavsett varifrån du kommer, vem du är eller hur du väljer att leva ditt liv. Dessutom har jag väldigt svårt för när människor tar sig rätten att bestämma och tycka om hur andra väljer att leva sina liv. Allt börjar med strukturer och normer i samhället. Strukturer och normer som redan från det att vi ligger i magen säger till oss hur vi bör eller ska vara när vi kommer till världen. Varför ger vi våra barn bara två alternativ. när vi kan ge dem tusen?
 
Som det ser ut idag så är det inte jämställt. Många pratar om att Sverige är världens mest jämställda land. Ja, vi kanske har kommit långt jämförelse med andra länder i världen. Men vi har en bra bit kvar. Här är några punkter varför:
 
- Så länge människor fortfarande behöver "komma ut" med sin sexuella läggning, är vi inte jämställda.
- Så länge som vi behöver berätta om någons etnicitet i samband med en historia eller berättelse om något, är vi inte jämställda. Tex. i nyheter. 
- Så länge pojkar kommer (generellt) vara mer livliga och ta mer plats i skolbänken, är vi inte jämställda. Pojkar får i betydligt större utsträckning hjälp då de mer ofta är i behov av särskilt stöd.
- Så länge vi inte omdefinierar begreppet "behov av särskilt stöd" till att inte bara innefatta elever i svårigheter utan också elever som ligger interlektuellt på en högre nivå, är vi inte jämställda.
- Så länge vi inte har toaletter och omklädningsrum som har fler än två kön, är vi inte jämställda.
- Så länge varenda leksaksaffär/barnklädesaffär tydligt visar sitt ställningstagande genom att ha rosa kläder till höger och blåa kläder till vänster, är vi inte jämställda.
 
 Jag kan fortsätta, listan kan bli lång.
 
Jag är bara i början av Min resa. Jag vill lära mig mer kring de frågor jag brinner starkt för. Sedan vill jag kunna använda den nya kunskapen i mitt arbete som lärare.
Tanken med den här bloggen är att jag ska reflektera kring ämnen som kommer tas upp i kursen Genusvetenskap I. Förhoppningsvis kommer jag att ha än mer civilkurage än tidigare, men framförallt bli en klokare och bättre människa.