oakland.blogg.se

Tanken nu är att jag ska förklara varför det är problematiskt med färgerna ROSA och BLÅ. Först måste vi klargöra att strukturellt i vårt samhälle så anses manliga saker-, personlighetsdrag- och sätt att vara på som överordnat det kvinnliga. Vi lever i ett genussystem som gärna delar in oss i just två motsatskategorier. I det här fallet manligt/kvinnligt, ont/gott, vackert/fult coolt/mesigt osv. Men vi måste börja med att redogöra för hur vi människor generellt ser på manligt och kvinnligt:

 

Manligt -  Prestation, macho, tuff, modig, vara stark, BLÅ

 

Kvinnligt - Utseende, omhändertagande, empatiskt, ödmjuk, känslosam, ROSA

 

Eftersom vi har ett strukturellt synsätt på vad som är manligt respektive kvinnligt blir även färger som kopplas till dem också värdeladdade. Alltså vi förknippar BLÅ med manliga attribut och ROSA med kvinnliga attribut. I samhället anses manligt vara bättre än de som är kvinnligt. Från det att vi ligger i magen så får vi förväntningar på oss, beroende på om vi är killar eller om vi är tjejer. Vi förväntas vara på ett visst sätt utifrån vilket biologiskt kön vi föds till. Sedan fortsätter det i stort sett i hela vårt liv.

 

I en leksaksaffär blir det extremt tydligt vad som förväntas av killar och tjejer. Framförallt genom färgval, men också vad som förväntas av oss som kvinnor och män rent genusrelaterat. Leksaker som riktas till killar uppmanar ofta till våld med vapen och leksaker som är tuffa och snabba. På leksakshyllor som riktar sig till tjejer är leksaker ofta gulliga, mjuka och uppmanar om omhändetagande. Det är inte sällan man hittar ett litet kök eller ett dockansikte att sminka. Barnen blir matade med hur de BÖR vara. Istället för att låta barnen själv få bestämma VEM de vill vara.

 

Problemet, som jag ser det, är inte att respektive kön gillar den könstereotypa färgen eller leksaken. Man får gärna gilla vilka färger eller saker man vill. Problematiken uppstår när någon som inte känner att man tillhör den stereotypa förväntning samhället ställer på oss. Vilket de flesta faktiskt inte gör.

Om man är en kille som gillar rosa, dockor, matlagning, städning etc så kan den personen tycka att det är väldigt jobbigt att strida mot rådande normer och gå till "tjej"-hyllan. Vi vill gärna placera människor i fack. Istället för att låta alla få vara som hen vill. Blanda upp leksakerna, låt barnen få välja exakt vad de vill. Vi behöver inte könskoda våra affärer.

 

Låter enkelt! Det kan man kanske tycka, men det är barn vi pratar om. Barn gör inte som vuxna säger barn gör som vuxna gör. Det viktigaste för ett barn är att bli positivt bekräftat, barn vill göra rätt om de kan. Därför, tänker jag, att det blir problematiskt och ett stort steg för barn att vara extremt normbrytande. Barnen blir som tidigare nämnt indoktrinerade (av samhälle, vänner och familj) med att de förväntas vara på ett visst sätt. Följer du inte den förväntningen, är du konstig. För ALLT som sticker ut är ju konstigt, right?! (ironi) Låt mångfalden berika istället för att hämma.

 

I det långa loppet leder detta till stereotypa könsroller vilket bidrar till:

 

- Mans- och kvinnodominerade yrken. (Det leder oftast till att man rent lönemässigt nedvärderar de yrken kvinnor arbetar i. Vilket också leder till att kvinnor generellt tjänar mindre än män.)

- Att arbeta med datorer är mycket mer värt än att arbeta med människor. (logiskt?!)

- Machokultur - leder till våld, psykisk ohälsa och skadar framförallt kvinnor och barn.

- Våldäktskultur ("boys will be boys", "han slår dig för att han tycker om dig" och "kärlek börjar alltid med bråk")

- Män får svårare att prata om känslor vilket gör att de blir mer ensamma i större usträckning, vilket i sin tur leder till psykisk ohälsa och i sin tur självmord.

 

Man kan försöka reflektera över val man gör i affären. Vad kommer det att leda till i långa loppet?

Det är ju bara en färg! Kom igen, ge våra barn 1000 möjligheter istället för 2. WIN-WIN, right?!