oakland.blogg.se

Tvåsamheten

Kategori: Allmänt

(null)
Ur boken "Det kallas kärlek"
 
Tvåsamhetsnormen som råder i samhället innebär att man helst bör leva i en parrelation. Tvåsamheten är det som anses vara de mest eftersträvansvärda. Vill en person leva ensam eller i ett polygamt (relationer med fler än två) förhållande faller man utanför normen och då anses det som avvikande eller icke önskvärd levnadssituation.
 
Hela samhället bygger på att vi ska leva i monogama förhållanden. Allt från familjefrågor till bostadsfrågor gynnas av tvåsamheten. Samhället är utformat för att vi ska vara två när vi skapar våra familjer. Om vi ska fortsätta med att jobba ihjäl oss och arbeta 8 timmar om dagen så är det inprincip omöjligt att få ihop ekvationen ifall man har barn inräknat. Alltså om man är ensam. Det är betydligt mycket svårare att få lån till lägenhet om man är själv. Dessutom är till och med arkitekturen kring lägenhetsbygge präglat av tvåsamhetsnormen. Vi bygger (framförallt) bostäder utefter den heterosexuella tvåsamhetsnormen.
 
Tvåsamheten leder även till mycket annat. Bland annat leder det till att många människor känner sig ensamma. Man känner sig ensam eftersom det är norm i samhället att vi ska vara två som lever ihop. Skulle inte tvåsamhetsnormen existera så skulle troligtvis inte ensamhet heller vara ett stort problem. Lek med tanken att ensamhet var norm, hur skulle man då se på tvåsamhet? Enligt SVT Nyheter är tendensen att dagens 30-åringar känner sig mer ensamma än äldre. I gruppen 20-29 år känner sig 60% ensamma. 60%, smaka på den siffran. Man blir ständigt påmind som "singel" att man är just singel, ensam. "När ska du träffa någon?", "Du skulle må mycket bättre av att träffa någon att bli kär i". 
 
Jag tror vi behöver bli bättre på att börja se de normer och strukturer som råder i samhället. Vi behöver utamana våra inre föreställningar om vad vi anser att ett lyckat liv ska innehålla. Kanske ett lyckat liv för dig är något helt annat för någon annan. Alla människor vill inte leva i relationer, alla människor vill inte skaffa barn. Vi måste i alla fall sluta förutsätta att människor vill det. Varför inte fråga? Vad anser personen i fråga att ett lyckat liv innebär?
 
Jag tror att alla bör ta ett större ansvar genom att höra av sig till personer i sin närhet. Fråga hur de mår eller om de kanske vill komma över på en middag eller fika. Man behöver inte känna sig ensam, bara för att man inte lever i en kärleksrelation. De finns andra viktiga människor man kan omringa sig av. Bara de tar sig tid någon gång ibland. Det ska jag också bli bättre på.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: