oakland.blogg.se

Vi har precis avslutat vår andra vecka på delkurs 1 i Genusvetenskap I. Det är först nu som jag har hunnit träffa min studiegrupp. Vilken studiegrupp sen. Det är fantastiskt att få vara tillsammans med en klick människor som brinner för samma frågor som jag gör. Det är som att jag är förstådd och jag äntligen hittat rätt.

 

Vi är en grupp på åtta personer där alla har helt olika liv, utseende, kön, etnicitet, funktionsvariation och sexuell läggning. Men i vår grupp spelar det ingen roll. Vi är alla där av samma anledning och vi brinner för samma sak. Allas lika värde. Idag (fredag) hade vi vårt andra seminarie. På ett seminarie sitter vi och diskuterar, problematiserar, kritiserar, resonerar och förundras över samhället, normer och strukturella problem.

 

Detta är ett fantastiskt exempel på när mångfald berikar och är som bäst. När flera olika människor har samma förhållningssätt men olika infallsvinklar. Det som behövs är LYHÖRDHET och RESPEKT. Två ord som alltmer försvinner från människor vokabulär.

 

Tack Genus för att du finns men världen hade varit perfekt ifall du inte behövde finnas! 

 

 Vi började kursen i genusvetenskap med att prata/läsa om feminism och att den ligger till grund för genusvetenskap. Vår huvudsakliga lärare inom ämnet heter Lena Gemzöe och hon har skrivit boken "Feminism" från 2014. Lena berättade om begreppet "ordboksdefinitionen" som definierar feminism/att vara feminist genom två huvudpunkter:

- Kvinnor är underordnade män

- Detta bör ändras

Föreläsningen utgick från en tidig våg av liberalfeminism och socialistisk feminism under andra hälften av 1800-talet till fortsättningen med andra vågen av feminism under 1960-talet. Det är en väldigt lång och fantastisk kamp många kvinnor tagit under över två decennier. Allt detta som sedan lett till var vi kommit i samhället idag och också varför vi studerar genusvetenskap på Stockholms universitet idag. Alltså från feministisk teori till genusvetenskap.

Jag är feminist. Det vi kan konstatera är att i vårt samhälle har vi normer och strukturer som gynnar framförallt dig som är man, vit, medelålders och heterosexuell. Då är du högst upp i en hierarki. Du är priviligierad och behöver egentligen inte tänka så mycket på hur du blir bemött, för generellt kommer du att bli lyssnad på, tagen på allvar samt respekterad för den du är. Alla stämmer dock inte in i den mallen och vi alla har olika privilegier som vi bör känna till om oss själva. Alltså privilegier i ett patriarkat. Jag tycker att maktordningen bör ändras för oavsett kön, etnicitet, sexualitet eller funktionsnedsättning är vi lika mycket värda.

Men många frågar sig säkert, vad kan vi män göra? Alltså hur bör vi män ställa oss till det här? Feminismen är en kamp för jämställdhet. Rådande machokulturer och mansnormer är livsfarliga för kvinnor (kvinnohat i form av våldtäkt och mord) men också väldigt destruktiva för oss män. Eftersom mannen är i en maktordning över kvinnan är detta alltså en kvinnokamp. Men en kamp som vi män måste vara med att stötta.

Det jag tänker att vi män framförallt kan göra är att:

-        Börja lyssna på vad kvinns har att säga och ta dem på allvar.

-        Rannsaka oss själva och reflektera över HUR vi pratar med och om kvinnor.

-        Börja sätta ner foten ifall du hör en vän, kollega, tränare, släkting eller dylikt uttrycker sig eller skämtar sexistiskt och rasistiskt.

-        Samla dina närmaste killkompisar på en #killmiddag och diskutera manlighet, mansrollen och machokulturen.

Jag tror att vi alla behöver hjälpas åt i kampen om ett mer jämställt samhälle. Men vi behöver vara lyhörda och låta kvinnors berättelser och idéer få ta plats i den här kampen och utifrån dem, vara med och stötta. Alla måste rannsaka sig själv och tänka på hur man är, gör, säger eller väljer att leva sitt liv. Jag tror och hoppas att patriarkatets dagar är räknade.