oakland.blogg.se

Tanken nu är att jag ska förklara varför det är problematiskt med färgerna ROSA och BLÅ. Först måste vi klargöra att strukturellt i vårt samhälle så anses manliga saker-, personlighetsdrag- och sätt att vara på som överordnat det kvinnliga. Vi lever i ett genussystem som gärna delar in oss i just två motsatskategorier. I det här fallet manligt/kvinnligt, ont/gott, vackert/fult coolt/mesigt osv. Men vi måste börja med att redogöra för hur vi människor generellt ser på manligt och kvinnligt:

 

Manligt -  Prestation, macho, tuff, modig, vara stark, BLÅ

 

Kvinnligt - Utseende, omhändertagande, empatiskt, ödmjuk, känslosam, ROSA

 

Eftersom vi har ett strukturellt synsätt på vad som är manligt respektive kvinnligt blir även färger som kopplas till dem också värdeladdade. Alltså vi förknippar BLÅ med manliga attribut och ROSA med kvinnliga attribut. I samhället anses manligt vara bättre än de som är kvinnligt. Från det att vi ligger i magen så får vi förväntningar på oss, beroende på om vi är killar eller om vi är tjejer. Vi förväntas vara på ett visst sätt utifrån vilket biologiskt kön vi föds till. Sedan fortsätter det i stort sett i hela vårt liv.

 

I en leksaksaffär blir det extremt tydligt vad som förväntas av killar och tjejer. Framförallt genom färgval, men också vad som förväntas av oss som kvinnor och män rent genusrelaterat. Leksaker som riktas till killar uppmanar ofta till våld med vapen och leksaker som är tuffa och snabba. På leksakshyllor som riktar sig till tjejer är leksaker ofta gulliga, mjuka och uppmanar om omhändetagande. Det är inte sällan man hittar ett litet kök eller ett dockansikte att sminka. Barnen blir matade med hur de BÖR vara. Istället för att låta barnen själv få bestämma VEM de vill vara.

 

Problemet, som jag ser det, är inte att respektive kön gillar den könstereotypa färgen eller leksaken. Man får gärna gilla vilka färger eller saker man vill. Problematiken uppstår när någon som inte känner att man tillhör den stereotypa förväntning samhället ställer på oss. Vilket de flesta faktiskt inte gör.

Om man är en kille som gillar rosa, dockor, matlagning, städning etc så kan den personen tycka att det är väldigt jobbigt att strida mot rådande normer och gå till "tjej"-hyllan. Vi vill gärna placera människor i fack. Istället för att låta alla få vara som hen vill. Blanda upp leksakerna, låt barnen få välja exakt vad de vill. Vi behöver inte könskoda våra affärer.

 

Låter enkelt! Det kan man kanske tycka, men det är barn vi pratar om. Barn gör inte som vuxna säger barn gör som vuxna gör. Det viktigaste för ett barn är att bli positivt bekräftat, barn vill göra rätt om de kan. Därför, tänker jag, att det blir problematiskt och ett stort steg för barn att vara extremt normbrytande. Barnen blir som tidigare nämnt indoktrinerade (av samhälle, vänner och familj) med att de förväntas vara på ett visst sätt. Följer du inte den förväntningen, är du konstig. För ALLT som sticker ut är ju konstigt, right?! (ironi) Låt mångfalden berika istället för att hämma.

 

I det långa loppet leder detta till stereotypa könsroller vilket bidrar till:

 

- Mans- och kvinnodominerade yrken. (Det leder oftast till att man rent lönemässigt nedvärderar de yrken kvinnor arbetar i. Vilket också leder till att kvinnor generellt tjänar mindre än män.)

- Att arbeta med datorer är mycket mer värt än att arbeta med människor. (logiskt?!)

- Machokultur - leder till våld, psykisk ohälsa och skadar framförallt kvinnor och barn.

- Våldäktskultur ("boys will be boys", "han slår dig för att han tycker om dig" och "kärlek börjar alltid med bråk")

- Män får svårare att prata om känslor vilket gör att de blir mer ensamma i större usträckning, vilket i sin tur leder till psykisk ohälsa och i sin tur självmord.

 

Man kan försöka reflektera över val man gör i affären. Vad kommer det att leda till i långa loppet?

Det är ju bara en färg! Kom igen, ge våra barn 1000 möjligheter istället för 2. WIN-WIN, right?!

 

 

 

 

 

 

Vi har precis avslutat vår andra vecka på delkurs 1 i Genusvetenskap I. Det är först nu som jag har hunnit träffa min studiegrupp. Vilken studiegrupp sen. Det är fantastiskt att få vara tillsammans med en klick människor som brinner för samma frågor som jag gör. Det är som att jag är förstådd och jag äntligen hittat rätt.

 

Vi är en grupp på åtta personer där alla har helt olika liv, utseende, kön, etnicitet, funktionsvariation och sexuell läggning. Men i vår grupp spelar det ingen roll. Vi är alla där av samma anledning och vi brinner för samma sak. Allas lika värde. Idag (fredag) hade vi vårt andra seminarie. På ett seminarie sitter vi och diskuterar, problematiserar, kritiserar, resonerar och förundras över samhället, normer och strukturella problem.

 

Detta är ett fantastiskt exempel på när mångfald berikar och är som bäst. När flera olika människor har samma förhållningssätt men olika infallsvinklar. Det som behövs är LYHÖRDHET och RESPEKT. Två ord som alltmer försvinner från människor vokabulär.

 

Tack Genus för att du finns men världen hade varit perfekt ifall du inte behövde finnas! 

 

 Vi började kursen i genusvetenskap med att prata/läsa om feminism och att den ligger till grund för genusvetenskap. Vår huvudsakliga lärare inom ämnet heter Lena Gemzöe och hon har skrivit boken "Feminism" från 2014. Lena berättade om begreppet "ordboksdefinitionen" som definierar feminism/att vara feminist genom två huvudpunkter:

- Kvinnor är underordnade män

- Detta bör ändras

Föreläsningen utgick från en tidig våg av liberalfeminism och socialistisk feminism under andra hälften av 1800-talet till fortsättningen med andra vågen av feminism under 1960-talet. Det är en väldigt lång och fantastisk kamp många kvinnor tagit under över två decennier. Allt detta som sedan lett till var vi kommit i samhället idag och också varför vi studerar genusvetenskap på Stockholms universitet idag. Alltså från feministisk teori till genusvetenskap.

Jag är feminist. Det vi kan konstatera är att i vårt samhälle har vi normer och strukturer som gynnar framförallt dig som är man, vit, medelålders och heterosexuell. Då är du högst upp i en hierarki. Du är priviligierad och behöver egentligen inte tänka så mycket på hur du blir bemött, för generellt kommer du att bli lyssnad på, tagen på allvar samt respekterad för den du är. Alla stämmer dock inte in i den mallen och vi alla har olika privilegier som vi bör känna till om oss själva. Alltså privilegier i ett patriarkat. Jag tycker att maktordningen bör ändras för oavsett kön, etnicitet, sexualitet eller funktionsnedsättning är vi lika mycket värda.

Men många frågar sig säkert, vad kan vi män göra? Alltså hur bör vi män ställa oss till det här? Feminismen är en kamp för jämställdhet. Rådande machokulturer och mansnormer är livsfarliga för kvinnor (kvinnohat i form av våldtäkt och mord) men också väldigt destruktiva för oss män. Eftersom mannen är i en maktordning över kvinnan är detta alltså en kvinnokamp. Men en kamp som vi män måste vara med att stötta.

Det jag tänker att vi män framförallt kan göra är att:

-        Börja lyssna på vad kvinns har att säga och ta dem på allvar.

-        Rannsaka oss själva och reflektera över HUR vi pratar med och om kvinnor.

-        Börja sätta ner foten ifall du hör en vän, kollega, tränare, släkting eller dylikt uttrycker sig eller skämtar sexistiskt och rasistiskt.

-        Samla dina närmaste killkompisar på en #killmiddag och diskutera manlighet, mansrollen och machokulturen.

Jag tror att vi alla behöver hjälpas åt i kampen om ett mer jämställt samhälle. Men vi behöver vara lyhörda och låta kvinnors berättelser och idéer få ta plats i den här kampen och utifrån dem, vara med och stötta. Alla måste rannsaka sig själv och tänka på hur man är, gör, säger eller väljer att leva sitt liv. Jag tror och hoppas att patriarkatets dagar är räknade.

 

 

 

Jag kommer att läsa genusvetenskap vårterminen 2018. 

 

"På den här kursen får du följa genusvetenskapens framväxt från feminismens klassiska texter till dagens breda fält av genusstudier. Genus som begrepp och vetenskapligt perspektiv studeras med nedslag i bland annat etnicitetsstudier, maskulinitetsforskning och queerteori. Vi undersöker också vilka synsätt på kön som präglat partipolitik, lagstiftning och jämställdhetsarbete, bland annat med studiebesök på riksdagen. Avslutningsvis analyserar vi genus i populärkultur."

 

Det var beskrivningen av kursen på Stockholms universitets hemsida.

 

Varför har jag då valt genusvetenskap?

 

Jag brinner för jämställdhet. Jag tror på att alla människor är lika mycket värda. Människor ska ha samma förutsättningar oavsett varifrån du kommer, vem du är eller hur du väljer att leva ditt liv. Dessutom har jag väldigt svårt för när människor tar sig rätten att bestämma och tycka om hur andra väljer att leva sina liv. Allt börjar med strukturer och normer i samhället. Strukturer och normer som redan från det att vi ligger i magen säger till oss hur vi bör eller ska vara när vi kommer till världen. Varför ger vi våra barn bara två alternativ. när vi kan ge dem tusen?

 

Som det ser ut idag så är det inte jämställt. Många pratar om att Sverige är världens mest jämställda land. Ja, vi kanske har kommit långt jämförelse med andra länder i världen. Men vi har en bra bit kvar. Här är några punkter varför:

 

- Så länge människor fortfarande behöver "komma ut" med sin sexuella läggning, är vi inte jämställda.

- Så länge som vi behöver berätta om någons etnicitet i samband med en historia eller berättelse om något, är vi inte jämställda. Tex. i nyheter. 

- Så länge pojkar kommer (generellt) vara mer livliga och ta mer plats i skolbänken, är vi inte jämställda. Pojkar får i betydligt större utsträckning hjälp då de mer ofta är i behov av särskilt stöd.

- Så länge vi inte omdefinierar begreppet "behov av särskilt stöd" till att inte bara innefatta elever i svårigheter utan också elever som ligger interlektuellt på en högre nivå, är vi inte jämställda.

- Så länge vi inte har toaletter och omklädningsrum som har fler än två kön, är vi inte jämställda.

- Så länge varenda leksaksaffär/barnklädesaffär tydligt visar sitt ställningstagande genom att ha rosa kläder till höger och blåa kläder till vänster, är vi inte jämställda.

 

 Jag kan fortsätta, listan kan bli lång.

 

Jag är bara i början av Min resa. Jag vill lära mig mer kring de frågor jag brinner starkt för. Sedan vill jag kunna använda den nya kunskapen i mitt arbete som lärare.

Tanken med den här bloggen är att jag ska reflektera kring ämnen som kommer tas upp i kursen Genusvetenskap I. Förhoppningsvis kommer jag att ha än mer civilkurage än tidigare, men framförallt bli en klokare och bättre människa.