empati
Kategori: Allmänt
Det är inte alltid lätt att stå upp för saker man tror på. För de mesta tycker andra människor att det är positivt när man berättar om genusvetenskap och varför det är viktigt. Många känner, likt mig, att det är väldigt intressant och roligt att utmana
sina egna synsätt och perspektiv. "Så har jag aldrig sett på det förut!"
Men sen finns de även personer som blir provocerade och känner sig illa till mods. Jag förstår att det kan vara jobbigt att behöva rannsaka sig själv ibland. Genusvetenskapen kan verkligen vända upp och ner på hela ens livsbild. Det har ändrat mycket
hos mig och det har gjort att jag måste tänka om flera gånger.
Fick en uppmaning om att jag bör "tona ner" mitt tyckande. Jag borde lyssna mer på vad andra säger och jag behöver inte "alltid" säga min åsikt. För människor tycker det kan vara rätt jobbigt, att jag är rätt jobbig. Då sa jag som motargument att det
tänker jag nämligen inte gå med på. Jag lyssnar alltid på vad andra säger, men tycker jag annorlunda eller ser på ett annat sätt så kommer jag säga det. Då var jag oempatisk.
Jag är alltså oempatisk om jag säger ifrån ifall någon säger något sexistiskt, homofobiskt eller rasistiskt. Jag är alltså oempatisk om jag försöker informera och berätta om hur olika människor lever sina liv i förtryck. Berätta och utmana normer och
strukturer som håller många människor tillbaka. Jag är alltså oempatiskt när jag säger till de previligerade att de kanske borde tänka på ett annat sätt för att eventuellt hjälpa någon opreviligerad. För det är väldigt oempatiskt att råka vara stickan
i ögat på de previligerade. För då är en jobbig.
Men jag delar inte den innebörden av ordet empati. För mig är empati just att bry sig om andra människor. Det finns alldeles för många därute som saknar den egenskapen. Därför vill jag dela med mig.
